Söndag 20 juni
Rapport från fältet
Den stora finaldagen har börjat!
Allt eftersom dagen går får fler och fler lag lämna turneringen. Som vanligt
vid cup-spel så blandas glädje och tårar efter slutsignalerna. Föräldrar och
ledare försöker dölja sin egen frustration och ge tröst till fallna hjältar.
Tunnelbanan, en söndagmorgon vid ½9-tiden, brukar vara tyst, glest besatt och sömnig. Inte denna söndagsmorgon! Från T-centralen och framåt, fylls vagnen av träningsoverallklädda människor i olika åldrar och vagnen surrar av svenska och finlandssvenska röster. Ledare, spelare och föräldrar pratar matcher och upplevelser. Egna prestationer, förstås, men även kompisars, konkurrenters och andras. Mest pratas nog om den match som tydligen slutat 0-0. Ingen har nånsin hört talas om en handbollsmatch som slutar 0-0!
Pappor och ledare försöker ge tips och goda råd till killar och tjejer. Varken tid eller plats är kanske den bästa för seriös coaching. Ungarna nickar, lite halvhjärtat, och fortsätter samtalen med varandra.
Många är det som i morgon kommer att njuta av sommarlovets lediga morgon lite längre än vanligt!
Finalnerver och halka
Dagens matcher blir delvis lite annorlunda än dagarna innan. Misstagen blir fler för de flesta lagen, beroende på vilken spelplan man fått. Det är inte trötthet efter flera dagars intensivt matchande, utan det är kvällens och nattens regn, som ändrat förutsättningarna. Många planer är hala och sliriga på sina ställen. vilket gör spelet mer chansartat och missar, inte minst stegfelen, blir fler. Lika för bägge lagen, visst, men det skapar osäkerhet och förrycker spelet. Med tanke på hur lagen kämpat för att ta sig fram i turneringen är det synd om dem, när nattregnet kan orsaka just den ödesdigra miss, man inte villl ha och inte behöver. Det kan vara nervpåfrestande nog att spela en jämn match med utgången vinna eller försvinna ändå.
Sommarväder är ju inte något som någon arrangör vare sig rår på eller kan planera för.
Flickor 87, Tumba - Bolton B-slutspel 7-8
Till den högljudda uppmaningen "spela nu så
att alla får känna på bollen direkt" rullar kvartsfinalen i F87:s B-slutspel
i gång. Det blir glest mellan skotten i den första halvleken. Efter ungefär
6 minuters spel leder Tumba med 2-1. Den i halkan lite svårspelade planen,
gör att man drar sig för att skjuta, koncentrationen verkar vara på att
hålla sig på benen. Tumba skjuter mest och bäst, men Boltons duktiga målvakt
klarar det mesta. Bolton har problem med skyttet. I stort sett går 3 skott
av 4 över. Tumba vårdar också bollen bättre, ger inte bort bollen p gr a
felpassningar lika mycket som motståndarna. Tumba har en rättvis
halvtidsledning med 4-2.
Den andra halvleken får ett helt annat utseende. Helt plötsligt kan och
vågar Bolton skjuta, medan Tumba blir omständligare och mer omständliga.
Kanske beror det på att halkan var olika besvärande på de bägge
planhalvorna. Bägge lagen fortsätter att jobba mycket bra, både framåt och
bakåt. Bolton kommer ikapp, tar ledningen, tappar den. Tumba i
uddamålsledning får chansen att koppla greppet genom en straff, som
Boltonmålvakten räddar! När slutsignalen går är ställningen 7-7. Första
målet kommer att avgöra vem som spelar semifinal senare. Bolton vinner
slantsinglingen och får starta spelet. De spelar lugnt och klokt och håller
bollen inom laget till dess skottchansen kommer. Synd om Tumba, kul för
Bolton. Sudden death är inget kul sätt att förlora på!
Två roligt spelande lag som spelar över hela linjen för att hitta skottmöjlighet. Fysiskt men inte särskilt fult spel. Underlaget skapar större problem än motståndarnas fysik. Inledningen blir annars lite avvaktande. Det är lite typiskt att bägge lagen gör sitt första mål på straff. Vid ställningen 2-2, rycker plötsligt Tumba och går upp till 5-2. Lika plötsligt tar AIK över och kvitterar Tumbas ledning. Bägge lagen drabbas av ovanligt många stegfel, men det beror mer på halkan än spelarna. Matchen är, efter bägge lagens tremålsexplosioner, jämn med 7-7 i halvtid.
Den andra halvleken blir lika jämn som den första och lagen turas om att leda. Totalt blir det något färre mål i andra halvlek, kanske beroende på att lagen blir mer inriktade på försvaret men också försiktigare i det offensiva spelet. När ungefär femtio sekunder återstår, gör Tumba 13-12. AIK håller bollen inom laget för att kunna kvittera, men Tumba kämpar helhjärtat och lyckosamt. Det blir inga fler mål och Tumbas tjejer kan jubla.
Flickor B, B-final, Skogås 2-Bolton 9-11
Bolton spelade utmärkt i den första halvleken. Tätt, snabbt, organiserat och med en mycket större skärpa i avsluten än tidigare. Skogås kom av sig och verkade inte riktigt veta vad de skulle hitta på. I tidigare matcher hade Bolton haft rätt svårt att komma till avslut och dessutom haft en spridd träffbild på skotten. Men inte under denna halvlek. När paussignalen ljöd stod det 7-2 till Bolton.
Den andra halvleken fortsatte på samma sätt - fast tvärtom! Skogås kom ut som ett nytt lag, spelade aggressivt, spelade sig till avslut och sköt bra. Bolton föll tillbaks och tycktes inte förstå vad som höll på att hända. Sex raka mål för Skogås - som helt plötsligt ledde matchen med 8-7! Då vaknade spelarna i Bolton. Möjligen insåg man att något höll på att hända. Bolton kvitterade. Skogås tog ledningen med 9-8. Bolton kvitterade. Sedan bröts mönstret - Bolton fick en straff, satte den och var åter i ledningen. Därefter blev det nervöst spel från båda lagen de sista skälvande minuterna tills Bolton med bara sekunder kvar kunde slå in 11-9 och vinna B-finalen.
En märklig match, där lagen i stort sett ägde varsin halvlek, men där Bolton tog en större del av de andras halvlek än vad Skogås förmådde i den första!
Så
slutar det...
Allt har sin tid, men allt varar inte i hela fyra intensiva dagar. Visst var
det emellanåt lite svalt och blåsigt, men praktiskt taget inget regn.
Däremot faktiskt en hel del solglimtar. Världen har inte stått stilla, även
om man, när man tillbringat en stor del av tiden på detta begränsade område,
lätt kan tro det.
Många människor har kommit och gått och de allra, allra flesta verkar ha
varit nöjda med vad de sett och upplevt. Några har varit här för första
gången, några få har säkert varit med alla tjugonio åren. Många kommer
säkert tillbaka.
Många spelare i skilda åldrar har vunnit matcher, ungefär lika många har
förlorat! En stor del av dem kommer säkert att vinna och förlora nästa år
också. Många människor har också lagt ner ett stort jobb, både före och
efter turneringen, för att allt ska funka, för att alla ska få käk, för att
alla ska kunna trivas och få ett minne för livet.
De sista segrarna har korats, de tappra förlorarna kommer tillbaks nästa år,
för då.......
Eken cup handlar inte bara om handboll utan i hög grad också om människors
möten, om gemenskap, om glädje och besvikelse och kanske framför allt om hur
viktigt det är att vi möts och gör saker tillsammans.
Nästa år möts vi igen!
Bästa förening totalt:
Skånela IF/Skuru IK 46 poäng
Bästa förening flickor:
Skuru IK 35 poäng
Bästa förening pojkar:
IFK Tumba 23 poäng
Bästa förening utanför Sthlm:
Kärra HF
Vi ses igen den 16-19 juni 2005!